Vecka 10

Måndag 11 september
Måndagar är en dag i veckan då det finns möjlighet för alla fotografer ch redaktörer och chefer att samlas och gå igenom veckan och rutiner. Det är också då som jag och Naomi kan sitta ned med våra handledare och diskutera projekt och gå igenom vad vi har fotat. Vi går igenom mina bilder från Premier League-porträtten som jag var med och assisterade på i augusti. När jag åkte runt till Londons fotbollslag och tog behind the scenes bilder åt Premier League. Vi fastnar på ett av Londons lag som jag sprang runt och fotade mycket på. Där två av mina idoler fanns. Där jag gick vilse i gymmet på träningsanläggningen. Min handledare ser ett par bilder och utbrister “åh, vad lyxigt att du fick fota honom!” Det är många bilder där spelaren leker med min kamera. Han gör miner och grimaser åt mig fastän jag står intryckt i ett hörn och han egentligen ska fokusera på fotografen som tar det offentliga porträttet på honom. Min handledare skrattar. Han kollar länge och och han tycker det är roligt. Snälla, fråga inget. Det är en lång bildserie jag har och att det är ganska uppenbart att spelaren fokuserar mer på min kamera än på ordinarie fotografens kamera. Jag biter mig i läppen och vill helst att vi går vidare. Upprepar i huvudet det som den spelaren sa till mig vid det tillfället. Känner hur jag blir rosig om kinderna och vill bara gå vidare. Ingen får se att jag blir rosig om kinderna för då kommer det bli frågor. Nej, vi går vidare! Fan, jag älskar och hatar charmiga människor. 

Tisdag 12 september
Idag är det Champions League! Jag sitter redaktör igen och det fungerar likadant som på helgerna. Vi har dock inte kanalen med Barcelonas match. De möter Juventus. Jag får nöja med att se bilder från den matchen istället. 

Onsdag 13 September
Idag ska jag egentligen vara ledig. Min handledare har dock fixat så att jag, Naomi och två av de yngre redaktörerna ska få åka och fota kanot! Under handledning av våra mentorer. Vilken möjlighet. Jag har aldrig varit i kontakt med kanot förut och tycker att det ser ganska läskigt ut. Vi fotar landslagets träning. Någon har vunnit OS-guld. Våra handledares ord är guld värda och jag känner mig som en ny fotograf efteråt. Bilderna kan ni se här. Vi åker sedan vidare till Breakfast Club i Hackney och äter lunch tillsammans. Våra handledare gå igenom alla bilder vi har tagit och hjälper oss göra urval och berättar hur vi ska beskära. Vilken jävla lärorik dag. 

Torsdag 14 september
Idag åker jag till Woodstock. Det ligger väster om London och det tar nästan tre timmar att åka dit. Jag ska bevaka Blenheim Horse Trial i två dagar. Det är en internationell ridsporttävling i grenen fälttävlan. Fälttävlan är hoppning, terräng och dressyr. Jag ska bevaka dressyren (imorgon) och terrängen (lördag). Hotellet ligger en bit från anläggningen. Det är otroligt vackert här. Jag går 35 minuter till anläggningen och går sedan halva terrängbanan och rekar bra hinder. Målet för detta uppdrag är att få EN bra bild. Den behöver inte ha det minsta nyhetsvärde. Jag är lite nervös, för jag vill så gärna få till en bra bild. Jag har fotat så himla mycket ridsport innan detta och har sysslat med ridsport i nästan 20 år. Jag är orolig för att jag ska göra mig själv blind - alltså tänka för mycket som en ridsportmänniska. Banan som dressyren är på är hemsk, rent bildmässigt. Churchills slott syns i bakgrunden men det är flaggstänger, bilar och skyltar i vägen. Jag har ingen aning om hur jag ska lösa detta imorgon. 

Fredag 15 september
Jag är på plats ca kl 08 för första start i dressyren. Det kommer en annan fotograf från Getty som ska fota allt. Just därför är det ingen press på mig. Det finns någon annan som täcker eventet rent nyhetsmässigt. När han kommer så säger jag att jag är nyfiken på att höra hur han kommer lösa det här med miljön. Det är skitful bakgrund! Han menar att vi ska tänka mer reportage under detta event. Det finns inte direkt något nyhetsintresse här. Vi hänger länge där ekipagen värmer upp. Vi väntar tills det kommer en skimmel (grå häst) som sticker ut ordentligt mot den mörka skogen i bakgrunden. Jag tror att vi väntar i hela tre timmar! Det är en riktig utmaning för mig att behöva vänta så länge på en bild. Jag har sjukt dåligt tålamod. Fotografen sitter sedan med mig i slutet av dagen och går igenom bilderna med mig. Det är intressant att höra hur han ser på bild, för alla tänker olika och det ger så otroligt mycket att lyssna på flera stycken. 

Lördag 16 september
Idag är jag på plats kl 06. Jag vill få till en bild när någon tar sin häst för en morgonpromenad i soluppgången eller dimman. Det är varken sol, dimma eller någon häst ute. Jag väntar i 1,5 timme innan jag frågar en pojke om jag kan få ta en bild på honom och hans ponny. Bilder från dagarna kan ni se här
Jag försöker ha tålamod idag. Hitta ett eller två hinder som har bra bakgrund som jag kan stå vid ett par timmar. Det är jävligt svårt att stå och vänta. Tänk om det finns något bättre någon annanstans? Jag går vidare. Jag går över många kullar och känner att min fot gör väldigt ont och pulserar mycket i min stövel. Sätter mig på en kulle med översikt över ett hinder och fotar därifrån. På eftermiddagen sätter jag mig och går igenom alla bilder. Två eller tre är helt okej. Jag vet inte riktigt om de är bra eller dåliga. Det finns alltid så mycket man kan göra annorlunda. Tar tåget hem vid 18-tiden mot London och tåget är absolut smockfullt. Jag får stå i ett hörn med mina väskor. Min fot gör jävligt ont när jag måste stå upp så länge. Jag försöker visa folk att jag behöver sätta mig ned på golvet, men ingen bryr sig. Istället lutar sig en man mot mina väskor med utrustning. Han borde duscha. 
Jag kommer till lägenheten i London och är stressad och irriterad. Vilken mardrömsresa med tåget. Jag är helt slut eftersom jag började så tidigt imorse och har gått så mycket med min onda fot. Men vilka öppnar porten åt mig?! Tre av mina bästa vänner från Sverige!!!!!! Jag har överraskningsbesök från Sverige! Jag får hjälp med mina väskor upp för olyckstrapporna och lägger mig i mitt rum i 15 minuter och mediterar för att lugna ned mig efter den här dagen. Vi går sedan ut på klubb och kommer hem kl 05:30. Kan ni tänka er hur trött jag är vid det här laget? Nykter dessutom. 

Söndag 17 september
Idag åker tjejerna hem. Jag fick i alla fall några timmar med dom. De åker på eftermiddagen så vi hinner i alla fall åka till en blomstermarknad. Jag och Kajsa köper Eukalyptus-blad till vår lägenhet. Jag ÄLSKAR Eukalyptus. Det är världens vackraste blad! Som dessutom luktar underbart. Jag hade gärna haft mina tjejer här lite längre. 


Vecka 9

Måndag 4 september
Idag sitter jag redaktör. Det är VM-kval där England möter Slovakien. Vi arbetar i team idag, eftersom det är en viktig match och många bilder kommer komma in till oss. I Sverige har vi drygt fem fotografer på plats från en byrå när det är ett kval till ett stort mästerskap. Här har de två fotografer på plats. Jag älskar landskamper och internationella matcher, så jag är väldigt pepp. Slovakien gör mål och jag låtsas-jublar. Jag vet inte vad det är, men i matchsammanhang har jag något emot England. Kanske är det för att det alltid är jobbigt när England och Sverige möts? Det är som med Italien. Jag kan inte heja på dom, även om de inte möter Sverige. Det är ett landslag jag bara har lite svårt för, för att de är svåra för Sverige. Patrioten i mig kommer fram i fotbollssammanhang.

Tisdag 5 september
Idag sitter jag redaktör igen, fast själv. Det är en U19-match mellan England och Tyskland och det är enbart en fotograf som bevakar den matchen. Då klarar redaktören av att fixa alla bilder själv. Jag spenderar första halvleken med att lösa tekniska problem. Fotograferna ska vanligtvis skicka bilderna från sin kamera till en Dropbox, men jag ser inga bilder från fotografen. Det visar sig att han skickar till en helt annan server, som enbart används som backupp ifall Dropbox skulle sluta fungera. Jag har aldrig anslutit till den servern förut och det är lite krångligt. Får dock bra guidning via telefon av en annan redaktör. 

Onsdag 6 september
Jag är i princip ledig idag. Jag har en middag ikväll med en av sponsorerna till min praktik. Det är ett multi-asset investment manager bolag. Vad det innebär på svenska har jag svårt att förklara. Men de ser till helt enkelt till att jag har råd att bo i en av världens dyraste städer. De stöttar många idrottsprojekt. Middagen ikväll är en inspirationsmiddag med en proffesionell äventyrare, George Bullard. Jag börjar göra mig i ordning redan vid 15-tiden och Kajsa kommer hem tidigt för att sminka mig. Hon är min make up-artist här. Hon har en ny highlighter som hon vill testa. Jag vet inte riktigt vad hon gör, men det ser bra ut. Jag har aldrig varit på en liknande middag. De har skickat ut en deltagarlista och det är advokater, accountants och annat företags,- och finansfolk som kommer. Och Linnea. Det är en intim middag på en private member-club i Mayfair där vi blir serverade tre rätters i ett chambre separee. Jag har bordsherre. Närmast mig i ålder är George själv, som är två år äldre än mig. Sedan skiljer det 10-20 år. Vad pratar man om? Jag kan ingenting om finans eller bokföring eller kapital. Jag jobbade för Affärsvärlden ett halvår och hann precis lära mig vad EDTDA är. Men hur länge kan man prata om EDTDA? Min bordsherre är väldigt intresserad av min karriär. Han äger en bokföringsfirma. Han är väldigt nyfiken på min veganska tre rätters och min nyktra och rena livsstil. George Bullard håller ett kort föredrag om vad han gör. Gå gärna in på hans hemsida och läs. Man ifrågasatte livet en kort stund. Middagen är väldigt trevlig och jag är väldigt glad att jag gick. En kvinna som har stirrat på mig hela kvällen kommer fram till mig strax innan jag ska gå och säger att hon är så imponerad och avundsjuk på min hy. “Jag har stirrat hela kvällen” säger hon. Jo, jag vet.
Foten är jävligt svullen när jag kommer hem. 

Torsdag 7 september
Ledig idag! Minns tyvärr inte vad jag gjorde (skriver detta i efterhand). 

Fredag 8 september
Idag står det slot editor på schemat. Det innebär att man sitter stand-by ifall någon fotograf behöver skicka bilder direkt. Chelseas klubbfotograf mailar om att han behöver avlastning. Men ångrar sig sedan. 

Lördag 9 september
Premier League-lördag! Typ veckans bästa dag. Jag älskar att sitta redaktör när det är Premier League. Helst av allt vill man ju vara på plats, men att sitta redaktör är ändå en viktig del av processen och man får vara delaktig. Det är fem matcher kl 15 och en match kl 17:30. Jag älskar att jobba i team, som vi gör under Premier League-helger. 

Söndag 10 september
Idag är det Premier League igen, men redaktören som jag skulle jobba med från kontoret kommer jobba med helgens matcher hemma hos sig istället. Så jag får en dag att vila min fotled. Det gör jävligt ont, men jag följer med Kajsa och hennes kompis på en promenad i Victoria Park. Jag tar med en filt och lägger mig och vilar medan Kajsa springer lite fram och tillbaka framför mig. Riktigt ambitiös springtur..! Jag säger sedan åt henne att göra 15 knäböj, ass to grass. Hon gör det skitdåligt och helt fel. Hon gör sedan tre som är okej, efter 20 försök. Bifogar en bild på hur det ska se ut! Det gör jävligt ont i foten när jag sätter mig i en djup knäböj dock. Men det är ju bara en stukning, så det är inte farligt att det gör ont.  


Vecka 16

Måndag 23 oktober
Klockan ringer kl 06 och det är kolsvart ute. Jag vill gärna ligga kvar men jag flyger upp ganska snabbt efter att klockan har ringt första gången. Det är fan FIFA Best Awards idag. Jag är jävligt nervös. Har jag rätt kläder på mig? Ska skjortan vara instoppad eller utanför? Jag vet att Kajsa tyckte instoppad. Men fan, min röv blir för framträdande i dessa byxor. Den ser kanon ut, men det är inte därför jag är där. Skjortan får vara utanför. Jag rör mig ner mot tåget och håller hakan högt för att den inte ska skrapa mot jackkragen och smeta ut sminket. Tåget är proppfullt men jag trycker mig in. Ge plats, fattar ni inte vart jag ska? Herregud. 
Anländer till May Fair Hotel och läget är väldigt lugnt. Ansvarig för teamet samlar oss alla och repeterar “inga bilder, inga selfies idag. Vi har världens bästa fotbollsspelare här, okej?” Jag fattar ingenting, det är väl självklart? Eller är det någon som kommer svimma här? Får sedan veta att någon har skojat med henne och sagt “Linnea är helt besatt av Messi och kommer få frispel”. Tydligen köpte hon det så jag får förklara att jag faktiskt inte är dum i huvudet.
Jag installerar mig vid bordet i hörnet och jag och den andra redaktören försöker koppla ihop våra datorer via en server men vi får det inte att fungera. Vi har tre stationer idag där det ska tas tre olika porträtt på utvalda spelare. Teamet jag är med i idag är alltså här på uppdrag av FIFA för att täcka hela evenemanget, åt FIFA. Getty har två andra fotografer på plats under showen senare ikväll för den redaktionella (nyhets)delen.
Dagens första spelare än sen. Flera timmar sen. Läget är nästan dött tills eftermiddagen. Första spelaren som porträtteras är en spelare i AC Milan och Italiens landslag. Jag sitter kvar vid mitt bord i hörnet.
När nästa spelare kommer in tar hela rummet ett djupt andetag, men ingen vågar andas ut. Ingen rör en fena. Och om man rör en fena rör man sig jävligt fort. Och jag rör verkligen inte en fena. Jag andas inte ens. På riktigt, jag andas inte. För om jag andas så andas vi samma luft. Okej Linnea, skärp dig. Andas. Det är bara en person. Jag andas. En kille i min ålder som spelar i Brasiliens landslag och som klär sig som en rockstjärna med diamantörhängen. En före detta stjärna i Barcelona som nu helt väntat sopar banan i Paris Saint-Germain. Jag kan inte vara sur nu för den konstiga transfern. Det är som bortblåst. Men där står han framför mig och jag undrar vad fan det är för liv jag har.
Nästa spelare är också en före detta Barcelona-spelare som även han spelar i Paris Saint-Germain. Och i Brasiliens landslag. Han är väldigt rolig och bjuder mycket på sig själv. Han går runt och hälsar på alla. Även på mig, som sitter längst in i ett hörn. Han blir lite paff över mitt stadiga handslag och ger mig en grimasch. Jag kan inte vara sur för hans transfer heller. Varför är brassar bästbästbäst? Jag menar inte bäst på fotboll, utan bäst att ha runt sig. De sprider glädje som ingen annan. Jag missar tyvärr Kungen eftersom jag måste vidare och rigga upp min dator i pressrummet där galan kommer äga rum.
När vi går ut ur May Fair Hotel är entrén avspärrad med kravallstängsel och fans trycker sig mot stängslet med sina mobiler. Bilarna utanför är Bentleys och Jaguarer så alla väntar såklart på att få se någon av världens bästa fotbollsspelare stiga ur, eller in. Men där går jag istället. 
Vi kommer till FIFAs pressrum runt kl 16.30 och våra datorer är synkade över servern och allt FUNGERAR.
Så fort spelarna börjar anlända på röda mattan så väller bilderna in. Väller in. Och det pågår under hela galan fram tills klockan blir 23. Jag skriver bildtext, eftersom jag vill öva på det. Jag och Alex kommunicerar hela tiden bra och bilderna går ut fort som fan. Jag blir jävligt hungrig och springer iväg och hämtar mat. Får beröm av Alex som säger att han aldrig hade förväntat sig att jag skulle ta så mycket ansvar. Vi packar ihop strax före midnatt och åker hem. 
Jag tar tunnelbanan och den är ganska tom förutom en man som sitter framför mig. Han stirrar på min mage. Vad glor han på? Jag märker att jag har jackan uppknäppt och min FIFA-bricka hänger framme. Den kan han gott och väl få titta på. Jag tog inga behind the scenes denna dag, så jag visar en bild som Alex tog. En av stationerna där det togs porträtt. Såhär, såhär och såhär blev resultatet. Jag bjussar även på en bild på min outfit från smalbenen och ner. En skena på fotleden fick hotta upp min outfit. 

Tisdag 24 oktober
Jag vaknade klockan tio imorse när Kajsa gick till jobbet. Jag brukar vara lite virrig när jag vaknar så sent. Det känns som om man vaknar upp ur en dimma. Vem är jag? Var är jag? Vilket liv är jag i? Vad är det för dag? Hur gammal är jag? Ni fattar. I den här dimman försöker jag förstå vad jag var med om igår. Jag fick sitta redaktör, onsite, på årets och världens största fotbollsgala. Va? En brasiliansk landslagsspelare och före detta Barcelona-spelare gick fram och hälsade på mig igår med en handskakning. Va? Jag ingick i teamet som officiell bildleverantör till FIFA. Va? Jag ville nypa mig själv. Men det gör ju ont. Googlar istället “varför är Gud snäll mot mig” och känner för att gå på gudstjänst. Någon vakar över mig och mitt liv och det är någon annan än bara jag. Jag kan inte fatta att det här är mitt liv.
Dessa tankar snurrar och jag tittar på gårdagens avsnitt av Paradise Hotel och äter min frukost i lugn och ro. Lyssnar på musik och gör en ansiktsmask. Klockan hinner bli 13 och det enda jag har betat av är frukost, ansiktsmask, Paradise Hotel och tvättat sängkläder.
Tar tåget till jobbet och känner mig faktiskt ganska dränerad efter igår. Det var mycket intryck, mycket adrenalin och mycket stress. Det var längesedan jag kände mig så matt.
Idag ska jag sitta redaktör under Carabao Cup. Det är en cup där lag från Premier League och Championship möts. En mittimellan-cup. Mourinho (Manchester United) och Conte (Chelsea) har båda uttalat sig om att cupen är onödig och tar onödig energi när man vill satsa på Premier League eller Champions League. Premier League är en vansinnigt tuff liga att spela i. De har matcher varje helg och Champions League, Europa League eller Carabao Cup mitt i veckorna. För mig är det bra i alla fall, för jag får öva på att antingen fota eller sitta redaktör. 
Många har hört av sig till mig och frågat vad man gör när man sitter redaktör. Man kan antingen vara editor onsite (på plats) eller göra remote edit (från kontoret). Igår var jag onsite på FIFA och idag gör jag remote edit. Man kan sitta själv eller sitta i team, beroende på belastningen. Ikväll har vi många matcher så då är vi ett team på kontoret som redigerar alla matcherna som är utspridda över UK. Alla i teamet har en varsin laptop och minst två skärmar. En kör selection (urval och markerar de bilderna som ska redigeras) på sin skärm, minst en redigerar bilderna i Photoshop på sin skärm och en eller flera skriver bildtexter från sin skärm. Alla datorer är kopplade via en server så vi kan alla se vad alla gör på sina datorer. Man delar upp arbetsbördan så att flödet ska gå så snabbt som möjligt och bilden kan gå ut till kund två minuter efter att den kom in. Jag gillar att sitta redaktör. Man får vara en viktig del av processen även om man inte är på plats och fotar fysiskt. 

Onsdag 25 oktober
Idag är det Carabao Cup igen. Börjar dagen med att som vanligt öppna inkorgen och läsa mail. Från mina handledare och chefer har jag fått mail med så fin feedback efter FIFA Best Awards. Vad glad jag blir. 
Jag är fortfarande trött efter FIFA Best Awards! Det var längesen jag kände mig så dränerad efter ett event. Jag säger till Alex att jag fortfarande är trött. Han skrattar åt mig men erkänner sen att ja, det var tufft och ja, jag är också trött. Men fan vad roligt och värt det var. 

Torsdag 26 oktober
Ledig. Sover länge och städar sedan hela lägenheten. 

Fredag 27 oktober
Ledig idag också. Blir väldigt deppig av att vara instängd och leva restriktivt. Jag får inte gå promenader, göra ärenden eller träna. Allt det som jag gärna hade gjort annars en ledig dag. Ligger istället i sängen hela dagen och tycker synd om mig själv. Vet att det blir bättre imorgon när jag får jobba igen. 

Lördag 28 oktober
Premier League-lördag i vanlig ordning. Märker att jag har väldigt svårt att koncentrera mig. Jag tappar fokus väldigt lätt. Antagligen är det för att jag är understimulerad. Hjärnan är överallt istället för att fokusera på en sak. 

Söndag 29 oktober
Idag skulle jag egentligen ha fotat ett cykelevent i London men det har jag fått avboka på grund av foten. Jag erbjuder mig att hjälpa till att sitta redaktör, men blir istället ombedd av att njuta av att ha en söndag ledig. Tar istället en dag med Kajsa och åker in mot centrala London. Det är inte jättebra för mig att vandra runt för mycket. Vi vill gå till Borough Market men den är stängd såhär års. Jag hittar en kyrka och vill gå in och tacka Gud för att jag fick jobba på FIFA Best Awards. Kajsa blir obekväm i kyrkan och vill gå därifrån. Vi köper lunch och åker hem och somnar till en ostig dokumentär om Chris Brown. 


Using Format