Vecka 22

Måndag 4 december
Idag får jag vara hemma och vila. Jag sover mest hela dagen. Jag har börjat få en fruktansvärd hosta som håller mig vaken om nätterna eller så fort jag håller på att somna.

Tisdag 5 december
Idag får jag jobba hemifrån. Jag har fortfarande lite feber men orkar sitta upp i soffan och jobba från det lilla bordet vi har vid soffan i köket. Jag börjar rigga upp runt 08 och förbereder för att hjälpa en fotograf i Madrid som bevakar Real Madrids träning inför morgondagens match i Champions League. Samtidigt skickar även en av våra fotografer i London bilder från Spurs träning. Allt är över runt kl 14 och då får jag ett mail om att vi har missat att Liverpool har träning kl 14! Snabbt får jag ändra om i mitt flöde och ta kontakt med fotografen. Allt går snabbt och smidigt och bilder kommer in till mig och snabbt ut på siten. Jag har en liten paus på eftermiddagen innan bilder kommer in från Dortmunds träning och Spartaks träning. Jag är klar runt kl 20 och kan gå och lägga mig. 

Onsdag 6 december
Jag mår fortfarande väldigt dåligt. Egentligen borde jag varit hemma idag också. Istället kommer jag in rätt sent till kontoret, när allt är förberett. Ikväll är det nämligen Champions League. Allt går rätt bra, men hostan är fruktansvärd. Och mina svullna bihålor. Allt blir dessutom värre när man anstränger sig.

Torsdag 7 december
Ikväll har vi julmiddag med hela redaktionella avdelningen. News, entertainment och sports. Alltid roligt att träffa alla fotografer som annars är så utspridda. Jag önskar såklart att jag mådde bättre. Så fort jag försöker prata så får jag en hostattack. Lika bra att hålla tyst. Maten är i alla fall supergod!

Fredag 8 december
Ikväll är det julfest med hela London-kontoret. Jag mår fortfarande inte helt 100 så det blir en tidig kväll för mig. Jag försöker prata med folk men så fort jag försöker får jag en hostattack. Dålig timing, för vi har alla väntat på kvällar som dessa när alla kan umgås. 

Lördag 9 december
Premier League-lördag i vanlig anda. Skönt att jag inte är bakfull. Vissa är lite slitna idag. Men inte jag. Däremot hostar jag som en, jag vet inte vad. Det är hemskt i alla fall. Jag knarkar halstabletter för att lugna ner halsen och luftrören. 

Söndag 10 december
Det toksnöar idag. Det ligger en decimeter på marken! Naivt nog tänker jag att allt ska funka ändå. Jag ska nämligen fota rugby idag i Twickenham, som ligger i sydvästra London. Det ska ta två timmar för mig att komma dit. Vad jag inte vet är att varenda tåg från Waterloo är inställd pga snön! Det tar fyra timmar för mig att åka till Twickenham, och jag kommer fram 20 minuter innan avspark! Jag är väldigt matt i kroppen efter veckan och jag känner att jag inte är helt hundra. Jag blir väldigt trött av att gå och blir väldigt anfådd för ingenting. 
Det här är en fruktansvärd match att fota. Det toksnöar hela tiden! Jag får inte till skärpan någon gång på grund av snöflingorna. Leran är fruktansvärd. Jag har ingen stol så jag sitter i leran. På något sätt lyckas mitt ansikte bli lerigt och mina kamerahus är också leriga. Jag får inte till någon bild och dagen har inte varit annat än frustrerande!
När jag kommer hem tvättar jag mina skor, slänger in mina byxor i tvättmaskinen och plockar isär mina objektiv, kamerahus osv för att de ska torka ordentligt.


Vecka 21

Måndag 27 november
Jag har sovit bra de tre timmarna jag har sovit. Jag kom i säng runt 03 och pappa väckte mig 06. Han blev väldigt glad men kan inte riktigt ta in att jag är hemma. Jag försöker somna om, men ska upp runt 08 och åka till min älskade häst. Min älskade katt Keisha är skiträdd för mig men efter 50 minuter smyger hon in i gästrummet, hoppar upp i sängen och gosar sönder sig hos mig. Hon blir rädd så fort jag pratar, men är inte rädd för mig om jag är tyst. Åh, vad jag har saknat en katt! 
Äter frukost och tar bilen till stallet med min syster. Jag är lite orolig eftersom jag inte har kört bil på sex månader. Men jag funderar inte ens. Det sitter i ryggmärgen. 
I stallet har jag svårt att lägga ner mobilen. Många skriver och undrar varför jag är hemma. Jag har inte berättat för många att jag kommer hem. Min syster ber mig lägga ner luren. Det tog två timmar. Jag, min syster och Dixie tar en promenad i skogen och sedan kände jag lite på henne från ryggen i ridhuset. Superfin var hon och åh vad skönt det var att få rida lite. 
Jag kommer hem, duschar och fixar mig. Min kompis Sofia kommer och ska följa med på premiären. Jag, mamma, min syster och Sofia knatar sedan mot Haymarket där fördrinken äger rum. Jag har en liten klack och det känns ganska okej i foten. 
Det är kul att träffa alla från produktionen. Alla frågar om London och är nyfikna. Det var ju trots allt på set under inspelningen som jag fick ett telefonsamtal med det fantastiska beskedet.
Filmen är fantastisk och man blir så stolt över alla. Jag har också mitt namn med i eftertexterna som stillbildsfotograf.  
Vi drar vidare på efterfest i Saltsjöbaden. Vi är dock skittrötta. Framförallt pappa. Jag är glad att jag får hänga med Sofia som jag har saknat så mycket. Hon är och kommer alltid vara min största supporter. Hon är lika sjuk i huvudet som jag är när det kommer till fotboll. Hon är så glad för min skull och för mig känns det som om jag gör det här för oss båda. Jag har alltid henne i bakhuvudet när jag åker runt. 

Eu e minha melhor amiga Sofia

Röda mattan på premiären

Förlåt för en fotbild. Men såhär ser utsidan av min fotled ut. Det är tre hela månader sedan jag ramlade!

Tisdag 28 november
Jag åker och träffar min kiropraktor på förmiddagen. Henne har jag saknat. Min fantastiska holistiska kiropraktor. Hon tar en titt på min fot och ja, den är inte bra. Hon säger att jag måste göra en magnetröntgen. Hon kan känna den lösa lilla benbiten i fotleden. Usch! Hon behandlar ligamenten i fotleden, knät och höften. 
Jag åker till stallet. Känner mig helt matt efter behandlingen. Tar en tur i skogen, barbacka. Så mysigt. Önskar att jag kunde träffa min häst oftare. 
Åker hem och duschar och åker sedan vidare till min kompis Josefine. Vi är nästan hela kompisgänget som lagar tacos, äter chips och kollar på TV. Jag känner mig fruktansvärt trött. Mycket kanske släppte under behandlingen tidigare idag. Men jag får hänga med mina vänner. Mina älskade, älskade vänner. 

Min äskade ponny Dixie!

Min kisse Kiesha!

Sofia har fixat nya matchtröjan till mig! Så taggad för fotbolls-VM!

Onsdag 29 november
Tar ett flyg tillbaka till London runt lunchtid. Jag har packat ner underställ och tjocktröjor. Tar med mina pjäxor och min skidhjälm. Jag har inte nämnt det tidigare här i bloggen. Men jag ska till Vinter-OS och Paralympics i Sydkorea!!!!!
Jag lämnar väskan hemma och åker direkt till jobbet för att sitta redaktör under mid-week Premier League. Känner mig otroligt trött. Var det dränerande att åka hem? Rubbade jag min energi som jag fått här i London?

Torsdag 30 november
Ikväll ska jag fota fotboll. Det är Premier League 2 igen och Arsenal möter Reading. Min favoritarena igen - Boreham Wood! Alex fotar också. 
Det går inte superbra. Det går väl okej. Jag får ingenting som är värt att sända. Jag har fyra lager med kläder på mig och Alex har varken mössa eller vantar. Fryser han ihjäl? Nästan. En av hans kompisar är också och fotar matchen och tillsammans går vi till McDonalds och äter lite. För mig blir det pommes och en veggo burgare. 

Fredag 1 december
Ikväll är det FIFA World Cup Draw. Alltså dragning för gruppspelet i VM. Eftersom Getty är officiell bildleverantör till FIFA har vi full styrka idag på kontoret där vi har ett redaktörsteam som jobbar med fotograferna som är i Ryssland. Det är lite som ett test inför VM. Funkar sändningen som den ska? Hur mycket fördröjning har vi från att bilden är tagen tills att den kommer till oss? Jag och James sköter bildtexterna. Jag skötte ju bildtexterna under FIFA Best Awards och majoriteten av gästerna på dragningen var även på Best Awards. Så många känner jag igen. Under kvällen gång börjar jag få svullen och torr hals. Ont i huvudet. Det känns inte bra. Jag säger till min manager “I think I’m starting to get sick”. Han svarar “No you’re not, it’s the FIFA World Cup syndrome”. Vi skrattar. 

Lördag 2 december
Idag fyller min mamma år. Det känns tufft att jag inte kan vara hos henne. Eftersom London suger pengarna ur mig som en dammsugare har jag inte direkt råd att köpa en present heller att skicka hem heller. Idag mår jag skit. Det kommer ett virus. Och ni vet, det känns alltid värst i början. Jag biter ihop hela dagen. Säger att jag mår riktigt dåligt men att jag klarar mig. Jag har tre olika halstabletter och har köpt Sudafed, ett receptfritt alternativ till Rinexin. Jag har oturen att alltid få extremt svullna bihålor när jag blir förkyld eller sjuk. Jag har lätt att få öroninflammation och bihåleinflammation. Det vill jag verkligen inte få här. Svullna bihålor innebär extrem huvudvärk. Då är det jobbigt att sitta redaktör. Jag varvar Ipren och Alvedon var fjärde timme. 

Söndag 3 december
Idag mår jag sämre och har dessutom feber. Jag åker ändå till jobbet för att sitta redaktör. Jag sätter mig i ett hörn en bit ifrån alla andra så att jag inte smittar någon. Det går inte så bra men jag lyckas ändå ta mig igenom dagen. Min manager frågar mig och Naomi om någon av oss vill gå hem tidigt för att vi är lite överbemannade. För första gången säger jag att jag gärna åker hem tidigt. Mailar mina handledare om det är OK att jag stannar hemma imorgon och vilar. Självklart, svarar de. 


Vecka 20

Måndag 20 november
Måndag och ny vecka. När jag vaknar har vi fått ett mail från Julian och Clive, skrivet till alla handledare och vår D.O.P. Hur bra allt har gått och hur imponerade de har varit. Kul att vakna till!
När jag går i trapporna på kontoret möter jag en av fotograferna. “Grattis till en grym bild!” säger han. “Jaha, tack! Vilken tänker du på då?” frågar jag. “Den på Dimitrov och bucklan. Den är dagens snackis här”. Ånej. Okej. Jag gillar inte uppmärksamhet. Jag går in på vår våning och där hör jag samma sak. Alla jag hälsar på nämner min bild. “Den är i alla tidningar”. Jag hittar The Guardian. Ja, där är den. Skitliten! Jaja. “Hamnade den i Sports Picture of the Week?” frågar jag min handledare. “Självklart. Den gick med i Global.” På insidan skuttar av lycka. Min första bild med i Sports Picture of the Week, och dessutom i Global. “Vilken comeback från skadan!”, säger vår D.O.P. Det är roligt, det alla säger. Men jag kan inte släppa det faktum att bilden var ett misstag. Den var inte planerad in i minsta detalj. Det ligger inte flera timmars förberedelse bakom den. Den bara hände. Jag kan därför inte se den som bra. 

Ettan (omslaget) på en italiensk dagstidning. “best il meglio della settimana” betyder “veckans bästa bilder”

The Guardian

Tisdag 21 november
Idag sitter jag redaktör under Champions League. Sevilla möter Liverpool, Man City möter Feyenoord, Monaco möter Leipzig och Dortmund möter Spurs. 

Onsdag 22 november
Idag är jag slot editor. Det betyder att jag sitter stand-by dagtid eller assisterar med presskonferenser, mediaträningar osv. Vi får alltid en lista utskickad varje kväll inför nästa dag, så vi kan se vad det är som Getty bevakar. Utefter det mailet vet jag vad som sker och om jag kan erbjuda någon redigering. Inget finns dock för mig och mina två managers föreslår istället att jag kan vara ledig och vila. Jag förklarar att jag får lite panik av att vila. Men att de är varmt välkomna att ringa mig, så är jag på kontoret inom en timme. De ber mig försöka vila istället, eftersom vi har en hektisk vår framför oss och de vill ha mig i gott skick. Fair enough. 

Torsdag 23 november
Idag sitter jag redaktör på Europa League. Vår manager Mark gör en smart grej. Det är två matcher som spelas som vi redigerar. Köln möter Arsenal och Everton möter Atalanta. Mark sitter med på kontoret, men jag och Naomi sköter allt själva. Vi är ansvariga för en match var. Vi tar kontakt med fotograferna, sätter igång spooler (“motorn” som hämtar in bilderna från respektive fotografs Dropbox, dit de skickar bilderna från sin kamera). Väldigt bra övning. Mark gör ingenting förutom finns till hands om något tekniskt strul sker. Både jag och Naomi fixar det galant!

Fredag 24 november
Ikväll fotar jag Premier League 2, alltså junior Premier League. Arsenal möter West Ham och det är på min favoritarena Boreham Wood. Det är bökigt för mig att ta mig dit men jag tänker att det är värt det kvällstid när jag får en kanonfin bakgrund och jämnt ljus från lamporna. Jag tror att jag har nämnt förut att Arsenal har investerat en miljon pund i den här arenan, med nytt konstgräs och nya lampor. Helt klart bästa (mindre) arenan att fota på. Jag har fixat nya varma skor men det blir ändå ruskigt kallt. Ruskigt kallt. Temperaturmätaren visar -1. Det är så rå luft här också så det känns som tusen gånger värre. Däremot visar jag ingen att jag fryser. Jag kommer ju från Sverige, det här är ingenting! West Ham spelar med vår svensk Sead Haksabanovic, som jag tog porträtt på i augusti. Han spelar i kortärmat

Lördag 25 november
Premier League-lördag och jag sitter redaktör. Idag har vi så jävla mycket! Förutom Premier League har vi också två stora rugbymatcher. Det är sjukt svårt att sitta redaktör på rugby. De har inga nummer på brallorna! Bara nummer på baksidan av tröjan. Inga namn har de på tröjan heller. Vi har full styrka idag och delar in oss i två grupper. En grupp tar hand om rugbyn och en grupp tar hand om Premier League. I såna här fall brukar jag önska om att få göra det jag har minst erfarenhet av, typ skriva bildtext åt rugbyn. Eftersom jag har gjort det minst och kan minst om rugby så vore det bra. Men under en sån här hektisk dag är det inte så smart. Bilderna måste iväg supersnabbt och jag kan inte skriva fel. Därför blir det Photoshop och skriva bildtext åt Premier League istället, vilket jag inte har något emot för fem öre. 
När dagen är över är alla helt slut, vi har suttit klistrade i nästan 12 timmar. 

Söndag 26 november
Idag är jag ledig. Och ikväll åker jag hem till Sverige. Pappa har premiär för nya Solsidan-filmen imorgon och jag kommer åka hem och överraska honom. Han har ingen aning om att jag kommer! Jag har haft kontakt med producenten och bett henne inte säga något till pappa. Jag är så pirrig! Jag älskar att överraska folk. Jag planerar med mamma hur vi ska överraska pappa. När jag bad om ledigt från jobbet behövde jag förklara att jag ska på biopremiär. Och att det är för pappas skull. “Ja, pappa är med i filmen. Och jag tog stillbilderna under produktionen. Ja, han är ganska känd hemma. Hur känd? Jo, men han blir igenkänd. Hela tiden. Ja, folk reagerar på mitt namn hemma. Jo, jag kommer gå på röda mattan. Ja, det är väldigt skönt att ingen känner igen mitt namn här.”  
Planet är försenat och jag kommer hem till mina föräldrars lägenhet runt 02. Jag tar en taxi från Stockholms Central trots att det är fem minuters promenad hem. Men det regnar. Jag ber om ursäkt till chauffören för den korta rutten. Säger att jag inte har varit i Sverige på sex månader. “SEXNADER?!” säger han. “Ja, sex månader!” Vi börjar skratta. “Varför har du inte varit här på sex månader? Hahaha” säger han. “För att jag bor och jobbar i London! Hahaha” “Hahah” “Hahaha”.
Pappa har gått och lagt sig, han ska upp 06 och vara på morgon-TV kl 08. Jag skriver en lapp och lägger i köket “Jag ligger i gästrummet. Jag skulle överraska dig men planet var försenat. Kom in och säg hej innan du går”. Jag visste att om jag inte lämnar en lapp och han ser att jag ligger i gästrummet skulle han bli livrädd och tro att något har hänt i London. En Rheborgare är alltid orolig. 

Using Format