Vecka 13

Måndag 2 oktober
Måndagar innebär i vanlig ordning reviews och möten. En av fotograferna går igenom mina bilder från Ironman. Det fanns tusen saker jag hade kunnat göra annorlunda, såklart. Och allt blir så självklart när de kommer med inputs. Varför gjorde jag inte så? Varför tänkte jag inte på det? Det är alltid frustrerande att inse saker i efterhand. Men det bidrar också till att jag kommer tänka annorlunda nästa gång. 

Tisdag 3 oktober
Idag fotar jag Checkatrade Trophy. En kupp där Premier League’s U21-lag möter lag från League 1 (tredje ligan). Det är AFC Wimbledon som möter Spurs U21. Wimbledons hemmaarena är antagligen den sämsta att fota på. Ljuset är fullkomligt värdelöst. ISO 8000 är inte tillräckligt. jag möter upp en av de anställda fotograferna på arenan. Jag är där i väldigt god tid. Skriver hotkeys för båda lagen (kortkommandon). Jag frågar fotografen hur han tänker med position. Vilken bakgrund anser han vara bäst? Var får vi bäst ljus och renast bakgrund? Det är alltid dom sakerna jag kollar efter när jag går in på en arena numera. Han väljer ett att sitta långt upp på en långsida, där vi i princip sitter i ljusfläcken från en av strålkastarna. Jag får inte en enda bra bild. Dels för att spelet är långsamt. Jag är även osäker på min position, jag tycker inte att jag kan följa spelet bra från den här vinkeln. 

Onsdag 4 oktober
Idag är jag ledig. Det hade varit en perfekt dag att gå och träna, men jag har fortfarande vansinnigt ont i min fot. Nu har det gått över en månad sedan jag ramlade i trappen och jag vaknar fortfarande om nätterna av att det gör så ont. Svullet som fan är det fortfarande också. Jag blir inne hela dagen och möter sedan upp Kajsa i Stratford för att gå på en liten shoppingrunda. Jag behöver uppgradera min garderob lite. Jag lämnade alla mina varma kläder hemma i Sverige när jag flyttade i juli. Köper en tjocktroja, en kjol i mocka och ett par örhängen. 

Torsdag 5 oktober
Idag sitter jag redaktör då det är VM-kval igen. England möter Slovenien, Scotland möter Slovakien och Irland möter Tyskland. Det är sjukt dålig mottagning i Irland och det dröjer länge innan vi får in bilder därifrån. Spurs Harry Kane skjuter England direkt till VM. Vi förväntar oss värsta jubelbilderna! Min mentor sitter exakt där Harry Kane jublar. Inga bilder kommer. Vi får sedan veta att min mentor bytte plats precis innan Harry Kane gjorde mål eftersom det såg ut som att Slovenien skulle vinna. Otroligt skönt att min mentor missar målet som tar England till VM. Alla är människor och gör missar!! Det ger mig hopp. 

Fredag 6 oktober
Ledig idag. Tar det lugnt på dagen och ser framemot en kväll hemma. Kajsa kommer hem och ska gå ut på kvällen. Av olika anledningar behöver hon en kompis som följer med henne ut. Jag följer med henne ut en kortis på en bar med skön musik. Hade gärna haft en frisk fot så jag kunde dansa ordentligt. Åker hem vid midnatt.

Lördag 7 oktober
Idag fotar jag fotboll. Barnet möter Coventry City i League 2. Det är en helt ny arena och det är mycket publik på plats. Tänk egentligen, en match i League 2 i England har bättre fotboll och bättre uppslutning på publiken än en match i Superettan. Jag är ju i fotbollshimlen här i England! 
Det är bra målchanser och jag har valt ut en plats som kan få bra jubel på. Tyvärr blir det inga mål, inget jubel och inga bra actionbilder. Man kan inte få allt här i världen!

Söndag 8 oktober
Idag ska jag fota rugby. Är väldigt pepp. Det blir min första rugbymatch. Jag skulle egentligen ha fotat rugby 2 september, men det var ju då jag ramlade i trappen och gjorde illa foten. Möter upp “Mr Rugby” som han kallas, fotografen som bara fotar rugby åt Getty. Han är en skön prick. Rugbymatcher är väldigt avslappnade och familjära. Det är fredlig stämning men med bra atmosfär. Det är otroligt långt att gå från stationen till arenan. Mycket uppförsbackar. Det gör jävligt ont i foten att gå så långt med all packning.
Fotografen visar mig runt. Vi pratar om var man får sitta, var den bästa bakgrunden är. Jag säger att jag helst vill sitta bredvid honom, eftersom det är min första match. Dels så att jag kan ställa frågor till honom under matchen och dels se hur han jobbar. Jag vill enbart sitta och titta första halvlek, så jag ser hur spelet funkar. Vad är rörelsemönstret, vilka situationer uppstår, hur ser jublet ut?
Vi pratar om min fot. Han berättar att han gick med en bruten fot i ett halvår utan att veta om det. “Gå och kolla foten”, säger han. Shit, man kan alltså ha en bruten fot utan att veta om det?
Inom de första tio minuterna gör ett lag mål precis framför mig och jublar precis framför mig. Fotografen utbrister “plocka upp kameran för tusan!”. Jag pendlar mellan mitt 70-200 och mitt 400. Rugby är sjukt svårt, för det är otroligt rörigt. Alla bara ramlar hela tiden. Det är ofta en klump med människor bara. Jag får ett mål och ett jubel som blev helt okej. Mest för att det har redaktionellt värde, då det var matchens bästa spelare som gjorde målet. Bilderna går att se här. Det är en helt okej actionbild med fint ljus, men den röda pinnen i bakgrunden är irriterande och förstör lite. Jag gillar att fota rugby, det är härlig stämning och riktigt bra action! 


Vecka 12

Måndag 25 september
Måndag igen och Sports Picture Of The Week. Och tid för reviews. Jag har inte så mycket att visa. Min mentor gick igenom mina bilder på en gång efter matchen i Leicester så det har vi redan tittat på. I övrigt är måndagar bra dagar för att snacka ikapp med fotografer som är baserade utanför London, som man annars bara har kontakt med via mail.

Tisdag 26 september
Idag är det Champions League och jag sitter redaktör i vanlig ordning. Matcherna som vi jobbar med idag är Spartak - Liverpool, Man City - Shaktar, Apoel - Spurs och Dortmund - Real Madrid. Inga monstermatcher. Det är uppenbart vilka som ska vinna. Jag älskar ju fotboll (ni kommer få höra det mycket här) och Champions League är en av mina favoritcuper. 

Onsdag 27 september
Champions League ikväll igen! CSKA - Man Utd, PSG - Bayern Munich, Anderlecht - Celtic och Atletico Madrid - Chelsea. Kvällens stora match är såklart Atletico Madrid - Chelsea när Fernando Torres får möra sitt gamla lag. Jag var helt besatt av Fernando Torres när jag var 15 år gammal och är väldigt glad att han lämnade Chelsea innan jag hann vara där och ta porträtt. Jag stod på en balkong i Barcelona sommaren 2007 och grät när jag läste att Torres skulle lämna Atletico Madrid för Liverpool. Längesedan, men oj vad ont det gjorde. Sedan dess har jag alltid haft något emot Liverpool. 

Torsdag 28 september
Idag åker jag till BARCELONA för att bevaka mitt första Ironman! Getty Images är officiell bildleverantör till Ironman och tydligen blir jag första kvinna någonsin att vara officiell fotograf för Ironman. Tävlingen är först på lördag och går i Calella som ligger en timme med bil utanför Barcelona. Jag behöver egentligen inte vara där förrän imorgon, men jag ville åka en dag tidigare för att kunna hänga i Barcelona några timmar.
Jag kommer på mig själv med att gå på mina gator och bara le. Jag ser vackra män för första gången på fyra månader. Jag känner att det finns hopp för mänskligheten.
Jag äter middag på min favoritrestaurang, Cuines Santa Caterina. Servitören frågar om jag väntar på någon eller om jag vill beställa.
Min favoritplats på hela jorden. Atmosfären i den här staden är bara underbar. 

Fredag 29 september
Jag äter frukost på en av balkongerna. Hackade tomater på grovt bröd och sojayoghurt och kiwi. Underbara tomater. RIKTIGA TOMATER. Solar på taket 30 minuter. 
Tar tåget mot Calella runt kl 13. Kommer fram till Calella kl 16.30. Det tog mycket längre tid att åka hit än vad reseplaneraren sa. Det är långt att gå från tågstationen till mediatältet, en kilometer. Med en stukad fot är det tufft. Jag släpar mina väskor längs stranden och hämtar ut min ackreditering. Får information om var jag kan röra mig. Jag ska fota Ironman med två andra ordinarie fotografer. En är baserad i Madrid och en är baserad i Barcelona. De är inte här än. Jag har inget hotellrum för natten och kommer få sova på en soffa. Jag vet att jag inte kommer kunna sova, för jag kan aldrig sova på soffor. Men det är tak över huvudet. 
Möter upp en av deltagarna för middag. Han jobbar på Getty så vi pratar om eventet och jag får information om vad jag behöver tänka på. 
En av fotograferna anländer till Calella vid midnatt och vi sätter oss på en restaurang utanför lägenheten jag ska sova i. Vi går igenom bilder från tidigare år. Jag är lite osäker på hur jag ska göra med frukost imorgon. Han ber restaurangen fixa “pan con tomate”, bröd med tomat. Jag fyller i på spanska “kanske lite manchego också? Och en stor vattenflaska, tack”. Fotografen är imponerad av min extremt grundliga spanska och säger “varför pratar vi engelska för?!”. Det hade varit bra att prata mer spanska med honom för det är något jag har tappat extremt mycket nu efter att jag flyttade till London och bara pratar engelska. 
Bäddar soffan och hör partyt på gatan utanför. Wow, det här kommer bli en lång natt, tänker jag. 

Lördag 30 september
Klockan ringer 05. Den hade inte ens behövt ringa, för jag har inte sovit någonting. Ibland kan man i alla fall ha slumrat till, men inte ens det har jag gjort. Första start går 07 och sista person går i mål strax före midnatt. Håll ihop Linnea. Ät dina tomatbröd och drick vatten så klarar du dig. Klockan 06 anländer jag till parkeringsplatsen med motorcyklar. Jag är först på plats. Jag får en chans att äta min “frukost”. Träffar min chaufför som ska köra mig under cykelmomentet. Han pratar ingen engelska. Jag försöker förklara “es muy importante que me esperes, no te vayas sin mí”. Alltså “det är mycket viktigt att du väntar på mig, åk inte utan mig”. Tydligen kan de göra det. Fotografen som jag snackade med vid midnatt kommer till mig och chauffören och upprepar samma sak till chauffören. 
Under starten står jag innanför avspärrningarna med en av de två fotograferna. Stranden är tung och djup och det gör väldigt ont att stå i sanden med min fot. Jag har fått i uppdrag att följa en viss deltagare, nämligen Alex Zanardi. En före detta F1 förare som år 2001 kraschade och blev tvungen att amputera båda benen. Han har OS-guld i paracykel från OS i både London och Rio. Och nu kör han Ironman. Otroligt inspirerande. Jag ser Alex på stranden och går fram och hälsar på honom och berättar att jag kommer följa honom genom hela loppet.
När starten i simmomentet är över har jag ganska bråttom till parkeringen med motorcyklarna. Det är en lång sträcka att gå och jag är orolig att jag ska missa Zanardi. Jag ber min förare att köra mig till “el faro”, alltså “fyren”. Där ska det vara en bra miljö. Zanardi cyklar förbi tre eller fyra gånger, och cykelmomentet pågår under fyra timmar. Det är en bra övning för mig att förbättra mitt tålamod. Efter cykelmomentet möter jag de andra två fotograferna i mediatältet och vi går igenom mina bilder. Det finns några som jag kan skicka upp, men inget mästerligt. Det finns inte så mycket för oss att fota under springmomentet, för det händer inte så mycket då. Vi sitter istället och redigerar länge. Framförallt de andra två fotograferna, för de levererar bilder åt Ironman. Jag undrar hur mycket som förväntas av mig. Jag vet att jag inte har någon press på mig, men de som jobbar för Ironman kanske förväntar sig material av mig ändå.
Klockan går mot 19 och jag har inte ätit sedan kl 06 imorse när jag åt mina tomatbröd. Jag börjar få ont i magen och bli fruktansvärt trött. Inte minst med tanke på att jag inte sov någonting under natten. Han som är mediaansvarig frågar om jag vill stanna kvar till midnatt när sista personen går i mål. Kanske följa personen den sista kilometern? Jag får fundera i tio sekunder. Hur mycket kommer min kropp klara av. Jag svarar “absolut”. En av fotograferna säger “hon behöver en motorcykel för hon kan inte gå en kilometer med en stukad fot”. Vi sitter kvar 3,5 timme till. Klockan blir 22.30 och det är en timme kvar tills sista person går i mål. Jag har inte sovit på nästan 36 timmar. En av fotograferna ber den tredje fotografen i vårt team fota när den sista deltagaren går i mål. Han ser på mig att det inte kommer hålla. Han skjutsar mig sedan hela vägen hem till lägenheten i Barcelona och jag somnar ganska snabbt. 

Söndag 1 oktober
Klockan ringer runt 08. Jag har ändå fått sex timmars sömn. Djup sömn. Mer behöver jag egentligen inte. Jag har 45 minuter på mig att städa ur lägenheten och packa mina grejer. Och äta frukost och duscha. Det går snabbt men jag glömmer att stänga av varmvattnet, tömma soporna och tömma diskmaskinen. Det gör dock ingenting. 
Det regnar ute och jag tar en taxi till Plaça Catalunya, där flygbussen går. Idag är det historiska valet, där Katalonien röstar för självständighet. Valet har inte blivit godkänt av den spanska regeringen och anses därför vara olagligt. Det är oroväckande tyst i Barcelona. Jag har aldrig upplevt Barcelona så tyst. Det märks att något kommer hända idag. Lugnet före stormen. Det känns tufft att lämna min favoritstad när något sånt stort är påväg att hända. Jag vill visa mitt stöd.
Resan hem går smidigt och för första gången känns det skönt att åka tillbaka till London. 




Vecka 11

Måndag 18 september
I vanlig ordning är det reviews idag. Min mentor Laurence går igenom mina bilder från Blenheim. Det finns mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Bland annat stannat kvar längre vid ett hinder. Välja ut ETT hinder och stå där hela dagen! Hjälp! Och jag som tyckte att jag hade tålamod. Vill bara åka tillbaka NU och göra det bättre.
Åker sedan på kvällen till Stevenage med en av de yngre fotograferna och fotar Spurs - Swansea i Premier League 2. Det börjar bli kallt på kvällarna!

Tisdag 19 september
Idag sitter jag redaktör. Det är Carabao Cup ikväll. En utslags-cup där lag från Championship (ligan under PL) får möta lag från Premier League. Det är lite klurigt med spelarna från Championship. Jag börjar få ply på några spelare i de större lagen som Manchester United, Manchester City, Chelsea, Arsenal och Tottenham. Men det är svårare med Championship. 

Onsdag 20 september
Idag är jag slot editor och hjälper bland annat till med bilder från Laver Cup. En tennisturnering där tennisspelare delar in sig i Team Europa och Team World och spelar mot varandra. Jag kan inte mycket om tennis. Jag känner igen Björn Borg. Jag gör hotkeys (kortkommandon) för alla spelare, för det tar sådan tid för mig att stava vissas namn. Det är mycket bilder som kommer in från tre fotografer, så jag får hjälp av Alex. Jag skriver bildtexter idag, något som jag själv bad om att få göra eftersom jag behöver bli bättre på det. Jag vill lära mig mer hur jag ska uttrycka mig på engelska i en bildtext.

Torsdag 21 september
Ledig! Äter lunch med min kompis Emelie. Vi firar tydligen 10 år som vänner på Facebook. Såklart 10 år i verkligheten också. Jag tar med henne till ett av mina favoritställen som heter Wild Food Café. Det ligger i Holborn och de serverar enbart växtbaserad, sockerfri och glutenfri mat. Och det är så jävla gott! Emelie är i London i sex veckor och pluggar engelska innan hon i början på oktober åker till Southampton och påbörjar sin utbytestermin. I vanliga fall pluggar hon juridik på Stockholms Universitet. Vi unnar oss två rätter och varm choklad. Eftersom allt är sockerfritt och växtbaserat frossar vi så in i helvete. Vi pratar om livet och det är så jävla skönt att ha Emelie här. 

Fredag 22 september
Ledig! Minns tyvärr inte vad jag gör. 

Lördag 23 september
Premier League-lördag! Men inte vilken som helst. Idag ska jag fota Leicester - Liverpool med min handledare! Jag tar tåget vid 11 från London och kommer till Leicester 12.30. Tar en taxi och och chauffören frågar vart jag ska med min packning. “King Power Stadium”, svarar jag. Går iväg och tar ut cash. Kommer tillbaka och två av hans kollegor står nu med honom. Han frågar mig igen vart jag ska. “King Power Stadium”, svarar jag igen. “Told you!” säger han till sina kollegor. Jag fattar inte.
Jag är enda kvinnan i pressrummet. Maten är köttpaj. På denna arena får vi inte sitta på kortsidan. Vi sitter istället på långsidan men nära hörnet. Framför Liverpool-fansen. Laurence visar hur han monterar målkamera och vad jag ska tänka på. Jag glömmer dock att sätta på remoten på kameran som jag har hos mig…
Jag jobbar med ett 300 f2.8 idag. Det är ingen lins jag brukar jobba med. Laurence har en tanke med varför jag ska ha denna lins idag. Han vill att jag ska fokusera på målet och vad som händer på vår planhalva, på min sida. Ett 400 f2.8 blir för tight för mig, men ett 300 får med lite mer i sökaren och funkar därför bättre. Jag får alla mål på bild. Är de estetiskt vackra? Nej. Men de funkar. Här är en. Den funkar. Men jag hade velat ha Shinji Okazakis kropp vänd mot mig istället, så jag kan se hans ansikte. Nu är kroppen istället vänd bort från mig och man får ingen kontakt med honom. Men man kan inte få allt här i världen. Laurence och Michael skjutsar mig till tågstationen. Vi fastnar i bilkö från arenan, så de vill lära sig svenska svordomar. Jag säger “fan”, men tydligen är det för milt. De vill lära sig det fulaste jag vet och det är de enda de säger i bilen tills de har släppt av mig. Fan vad jag skrattar, för det låter så roligt.
Fan, vad jag älskar fotboll. 
Tågresan hem är fett jobbig. Tre mansgrisar krökar och sjunger bakom mig och är så jävla jobbiga. 

Söndag 24 september
Idag ska jag fota basket! Det är ett basketevent i 02 Arena och jag ser framför mig jävligt bra ljus och bra basket. Jag har fotat en del basket i Sverige och gillar verkligen atmosfären. 02 är absolut bättre än Täljehallen när det gäller bakgrund och så, men ljuset är lika kasst som i Täljehallen. Tempot är sjukt mycket snabbare i spelet och jag hänger inte riktigt med. Laurence har förbjudit mig att fota på höjden (stående bild/höjdare) men med basket känns det som att jag måste fota på höjden. Basket är ett spel som går mycket upp & ner fysiskt, rörelsemönstret är bara så. Jag önskar att jag hade hört av mig till någon på kontoren i USA som hade kunnat ge mig tips. Här är det knappt någon som fotar basket så det blir svårt att be om råd. Jag tycker inte att jag får till någon bild över huvud taget. Det blir coola översiktsbilder, men jag vill inte ta en översiktsbild bara för att. Det måste hända något mer. Ett viktigt skott, en dunk eller liknande. Det kan inte enbart vara action under korgen. Det räcker inte. 

Using Format